Luftfuktning för hälsan – är det värt energiförbrukningen?

Den optimala luftfuktigheten är en avgörande faktor för framgången i många tillverkningsprocesser, såsom textil- och tryckindustrin, och spelar dessutom en viktig roll för vår allmänna hälsa och vårt välbefinnande. Som luftfuktningsspecialister ser vi sällan att luftbefuktare stängs av för att spara energi i tillverkningsanläggningar, eftersom det skulle få omedelbara och uppenbara konsekvenser för produktionslinjen. Däremot ser vi ofta att luftbefuktningen offras för energibesparingar när det gäller luftfuktighetsreglering för människors hälsa och välbefinnande.

Så när det gäller att balansera behovet av energibesparing mot luftfuktighetsreglering för människors hälsa, hur ser argumenten ut?

Med tanke på att det krävs cirka 0,75 kW för att omvandla ett kilo vatten till ånga och att ett genomsnittligt kontor i London med cirka 250 anställda kan behöva ungefär 80 000 kg ångbefuktning under ett år, är det uppenbart att luftfuktning kan utgöra en belastning på en byggnads energibehov. Det som däremot inte är lika uppenbart är vilken effekt det har på byggnadens användare eller på verksamheten i sig att stänga av luftbefuktarna. De skadliga effekterna av att utsättas för torr luft uppträder över tid och till skillnad från temperaturen märks en torr atmosfär inte lika omedelbart som en särskilt kall eller varm miljö.

Om sambandet mellan exponering för torr luft och dess hälsoeffekter vore tydligare, och om den därmed ökade frånvaron erkändes, skulle energibesparingarna genom att avstå från användning av luftbefuktare inte vara lika lockande för ett företag.

Förutom att torr luft under 40 % relativ luftfuktighet är en bevisad spridningsväg för luftburna infektioner och virus, försämrar den också vår förmåga att bekämpa dessa yttre hot. Långvarig exponering för torr luft måste därför öka risken för ohälsa genom luftburna infektioner, såsom förkylningar och influensa, vilket leder till ökad frånvaro på arbetsplatsen.

Chartered Institute of Personnel and Development (CIPD) konstaterade i sin rapport från 2015 om frånvaro på arbetsplatsen att den genomsnittliga frånvaron bland anställda i Storbritannien uppgår till 6,9 dagar per år. Den främsta orsaken till frånvaron är lindriga, kortvariga sjukdomar, såsom förkylningar och influensa. CIPD uppskattar att detta kostar arbetsgivarna 554 pund per anställd och år. Att minska spridningen av förkylningar och influensa bör vara en prioritet för alla arbetsgivare som vill minska frånvaron och förbättra de anställdas välbefinnande. Korrekt klimatreglering, inklusive att hålla luftfuktigheten mellan 40–60 % RH, bidrar till att uppnå detta mål.

Så istället för att stänga av befuktningssystemet och ignorera det mycket reella, men ibland försummade, behovet av luftfuktighetsreglering – kan fastighetsförvaltare spara energi utan att äventyra de anställdas och allmänhetens hälsa?

Ett typiskt befuktningssystem för kontor i Storbritannien använder elektriskt genererade ångbefuktare. Det finns dock alternativ till denna teknik som utför fördunstning eller sprutar vatten, antingen i ett centralt luftkonditioneringssystem med kanaler eller direkt i ett rum. För ett genomsnittligt kontor i London kan användning av en motsvarande luftbefuktare istället för en ångbefuktare innebära en minskning av energikostnaden med cirka två tredjedelar.