Symtom orsakade av alltför torr luft och luftfuktighetens inverkan på hälsan

Luftfuktigheten spelar en viktig roll för hur virusbärande aerosoler beter sig när de svävar i luften. Till skillnad från större och tyngre smittsamma droppar, som faller till marken inom några sekunder efter att man hostat eller nyst, kan de lättare och mindre aerosolerna sväva kvar i luften i timmar. Aerosoler består huvudsakligen av vatten, upplösta salter och proteiner. Vid en relativ luftfuktighet på under 40 % förlorar aerosolerna sitt vatteninnehåll och torkar ut. Detta resulterar i torra aerosoler, som är mindre och lättare och kan förbli svävande i luften under längre tid. Jämfört med fuktiga aerosoler är de också mindre klibbiga på grund av sitt lägre vatteninnehåll och klibbar mindre ihop. Som en följd av detta gör luftströmmar och människors rörelser i rummet att torra aerosoler virvlas upp från ytor snabbare och sprids längre.

Förutom hur länge de förblir svävande i luften har luftfuktigheten också en betydande inverkan på smittsamheten hos andningsdroppar. Vid en relativ luftfuktighet under 40 % torkar aerosolerna ut i sådan utsträckning att de salter de innehåller kristalliseras. Detta bevarar virusen, vilket gör att de förblir smittsamma under en längre tid. När de andas in löses de kristalliserade salterna upp igen i de fuktiga luftvägarna. Virusen, som fortfarande är smittsamma, släpps ut på luftvägarnas slemhinnor och kan orsaka infektioner. Om den relativa luftfuktigheten ligger inom det optimala intervallet 40–60 % sker fördunstning av vatteninnehållet i aerosolerna endast i den utsträckning att saltkoncentrationen ökar avsevärt utan att kristallisering sker, och virusen i aerosolerna kan inaktiveras.

Människor är inte försvarslösa mot angrepp från virus och bakterier. Vårt immunsystems effektivitet avgör om vi blir sjuka och hur snabbt vi tillfrisknar. I luftvägarna skyddar slemhinnorna oss mot infektioner genom sin självrengörande funktion. Slemhinnornas yta är täckt av fina cilier som rör sig fritt i ett tunt sekret (solskikt). Över detta ligger ett klibbigt gelskikt, till vilket majoriteten av de inandade virusen, bakterierna och luftburna föroreningarna fastnar. Så länge cilierna kan röra sig fritt transporterar de slemet, tillsammans med mikroorganismerna, mot struphuvudet, där det kan sväljas eller hostas upp. När luftfuktigheten sjunker blir dock borttagningen av patogener mindre effektiv.

Vid låg luftfuktighet dras vatten ut ur solskiktet. Ciliierna blir alltmer tillplattade och förlorar sin rörlighet. Den ökande viskositeten i slemhinnorna leder till att slemflödet blockeras, och risken för infektion genom att virus tränger in i slemhinnecellerna ökar. Om den relativa luftfuktigheten sjunker till 20 % stannar den självrenande processen helt upp. Studier visar att den högsta transporthastigheten – och därmed den lägsta infektionsrisken – uppnås vid 45 % relativ luftfuktighet.

En rad olika faktorer bidrar till uppkomsten av röstbesvär: förutom individuella orsaker (t.ex. felaktig talteknik) är de viktigaste faktorerna sådana som är kopplade till arbetsmiljön, såsom högt bakgrundsljud, dålig inomhusluftkvalitet eller felaktig sittställning. Inomhusklimatet, och i synnerhet luftfuktigheten, har ett avgörande inflytande på rösten.

För att upprätthålla en god röstfunktion och förebygga röststörningar är det nödvändigt att se till att slemhinnorna är tillräckligt fuktade : När man talar pressas luft ut från lungorna genom struphuvudet. Stämbanden vibrerar och alstrar ljud, precis som strängarna på en gitarr. Om luftfuktigheten är för låg förlorar stämbandens slemhinnor sin optimala fuktighet och därmed sin elasticitet. Efter inandning kan stämspalten inte längre stängas helt av stämbanden. Luft läcker in i stämkanalen, vilket leder till irritation, inflammation och, i värsta fall, röstförlust.

Analyser av vetenskapliga studier visar att om luftfuktigheten är för låg påverkas både tårfilmens produktion och dess kvalitet. Vid torra ögon är det inte bara mängden utan även den förändrade sammansättningen av tårvätskan som orsakar smörjningsproblemen på ögats yta. Tårfilmen består av flera lager. Ett slemlager ligger direkt på ögats yta. Detta säkerställer att vattenlagret, som utgör huvuddelen av tårvätskan, inte rinner av och inte fördunstar lika snabbt.

Studier visar att, jämfört med ett idealiskt luftfuktighetsintervall på 50–80 %, minskar celltätheten hos konjunktivans bägarceller avsevärt vid låg relativ luftfuktighet under 30 %. Bägarkellerna i bindhinnan ansvarar främst för att producera slem och utgör därmed en viktig del av tårfilmen. Otillräcklig luftfuktighet leder därför inte bara till snabbare fördunstning av tårfilmen, utan också till minskad slemproduktion, som är avsedd att skydda och upprätthålla den vattenhaltiga delen av tårvätskan.

De första tecknen på alltför torr hud är fina flingor och rödaktiga fläckar. Huden börjar torka ut när fukt och lipider går förlorade utan att denna förlust kompenseras. För att förhindra detta består huden av tre lager: det yttersta lagret är den flerskiktade epidermis, som inkluderar det skyddande stratum corneum. Hudens barriärfunktion består inte bara i att avvärja oönskade främmande ämnen från utsidan, utan också i att förhindra överdriven vätskeförlust inifrån. De underliggande hudlagren avger därför ständigt vätska till epidermis. Att dricka tillräckligt med vätska är en av förutsättningarna för detta. Dessutom transporterar de nedre hudlagren lipider uppåt. En ytterligare skyddande lipidfilm på hudytan bildas av en blandning av lipider som produceras i talgkörtlarna. Om fukt- och lipidinnehållet i hudlagren minskar går den skyddande funktionen förlorad. Hornlagret blir alltmer genomsläppligt, vilket gör att partiklar och främmande ämnen kan tränga in och orsaka hudirritation och inflammation. Torr inomhusluft kan förvärra denna process.