Vad är en elektrodångbefuktare?

Denna teknik utnyttjar vattnets elektriska resistans, det vill säga dess ledningsförmåga. Elektrodernas yta, avståndet mellan dem och det djup till vilket de är nedsänkta avgör strömflödet och därmed även mängden ånga som produceras. För att ge de avlagringsbildande ämnena i vattnet en så stor yta som möjligt (på vilken de kan avsättas) används gallerelektroder med stor yta. De ämnen som orsakar hårdhet kristalliseras (härdar) på dessa elektroder och fungerar som ytterligare isolatorer. Eftersom vattnet kräver ett visst nedsänkningsdjup för elektroderna, motsvarande strömförbrukningen, för fördunstning, stiger vattennivån i ångcylindern stadigt tills den tillgängliga elektrodytan blir allt mindre och ångproduktionen därmed minskar. En signal från luftbefuktarens elektronik indikerar att cylindern är full. Beroende på cylindertyp byts denna antingen ut mot en ny (engångsprincip) eller sätts tillbaka efter rengöring av behållaren (för rengöringsbara ångcylindrar). För att säkerställa konstant driftsberedskap även när enheten står stilla förblir elektroderna hela tiden i vattnet. Den justerbara ångproduktionen är därför begränsad i det lägre intervallet, beroende på vattenkvaliteten, till 10–20 % av ångkapaciteten. (steglöst justerbar 15–100 %)

Så fungerar en ångbefuktare med elektroduppvärmning

En elektrisk styrpuls slår på värmeströmmen via en kontaktor. Inloppsmagnetventilen öppnas med en fördröjning, vilket gör att vatten (i förhållande till ångflödet) kan strömma in i ångcylindern underifrån via påfyllnadskärlet. Styrelektroniken reglerar kontinuerligt inlopps- och utloppsmagnetventilerna, vilket säkerställer att vattenkvaliteten och konduktiviteten i ångcylindern förblir konstanta. Tekniskt sett kallas detta för autoadaptiv anpassning till det tillgängliga råvattnet.