Befuktning av museer, konstgallerier och konstverk

Att tavelramar krymper, textilier blir spröda, färg på duk flagnar och möbelfogar lossnar är alla tecken på en torr luft. Dessa effekter är inte önskvärda i en vanlig hemmiljö, men när de uppstår i ett museum eller en konsthall kan konsekvenserna bli drastiska och mycket kostsamma att åtgärda.

Konstverk är tillverkade av en mängd olika material och är ofta organiska, t.ex. trä, bomull, papper, ben, elfenben, läder och pergament. Alla dessa material är hygroskopiska – det vill säga de påverkas av fuktinnehållet i den omgivande luften. Om miljön de befinner sig i är torr avger de fukt till luften. Om den är för fuktig tar de upp fukt.

Denna förändring kan få materialen att svälla eller krympa, vilket leder till skador. För att bevara ett konstverk i sitt ursprungliga skick bör det förvaras i en miljö med stabil, optimal luftfuktighet. Detta upprätthåller en balans mellan utställningsföremålet och omgivningen, vilket förhindrar både fuktförlust och fuktupptag och undviker kostsamma reparationer.

Det är dock notoriskt svårt att upprätthålla en jämn luftfuktighet i museer och konstgallerier. Det ständiga flödet av människor genom ett rum gör att temperaturen och luftfuktigheten fluktuerar. Ena minuten kan ett rum vara fullt av besökare och nästa minut är det tomt.

Temperatur och luftfuktighet är oupplösligt sammankopplade. Om temperaturen stiger i ett rum kommer luftfuktigheten att sjunka om inte vatten tillförs artificiellt. Detta beror på att kall luft rymmer mindre vatten än varm luft. Värmer man upp en luft med 55 % luftfuktighet kommer luftfuktigheten att minska tills luften kan ta upp tillräckligt med vatten från andra källor för att uppnå sin naturliga nivå vid den varmare temperaturen.

Detta innebär att torr luft i stor utsträckning är ett säsongsbetonat problem. När värmesystemen slås på sjunker luftfuktigheten inomhus. I en museimiljö kan dock även små fluktuationer i luftfuktigheten, till exempel när belysningen tänds eller släcks i en vitrin, orsaka skador över tid.

Effekter av låg luftfuktighet

Förändringar i fuktinnehållet hos ett utställningsföremål kan ge mycket synliga effekter, såsom att materialet spricker eller får sprickor. Dessa effekter kan till en början vara mikroskopiska, men blir med tiden allt tydligare. Ju äldre föremålen blir, desto sprödare och ömtåligare blir de, och desto svårare blir det för dem att återanpassa sin inre fuktnivå utan att gå sönder.

Olika material påverkas på olika sätt av fuktförlust. Träslag påverkas beroende på hur de ursprungligen torkades. Äldre träslag som inte torkats med moderna ugnstekniker har en fukthalt på cirka 12–15 %. Förvaring av möbler eller skulpturer tillverkade av denna typ av trä i en miljö med centralvärme kan leda till sprickbildning och rörelser i fogarna, och fanerade ytor kan drabbas av allvarligare skador. Skevhet kan uppstå när de yttre lagren förlorar fukt medan de inre lagren inte gör det. Intarsia, metallinläggningar, gesso, färg samt orientaliskt, europeiskt eller japanskt lack kan också lossna eller bli lösa.

Målningar består av flera lager. Dessa lager reagerar på fuktförlust på olika sätt och rör sig därefter. Detta kan få dem att separera, vilket leder till blåsbildning och flagnande av färglagret. Duk anses ofta vara mindre känslig för förändringar i luftfuktigheten, eftersom den kan anpassa sig väl till fluktuationer över tid. Dock reagerar duk snabbt på förändringar i luftfuktigheten, så även om långsiktiga skillnader inte påverkar den drastiskt, kommer snabba förändringar att orsaka ständiga fluktuationer och kan leda till skador på materialet eller färglagret.

Stora panelmålningar består ofta av mer än en panel. Om dessa paneler glider isär på grund av skevhet kan färgen spricka eller flagna av.

Papper och papyrus blir spröda och svåra att hantera om de torkar ut. Även om denna effekt är reversibel genom att man lämnar dem i en fuktig miljö, är växlande cykler av torkning och fuktning inte bra för pappersstrukturen och kan orsaka skador.

Elfenben är också hygroskopiskt och beter sig på ett sätt som liknar trä. Tunna delar av en elfenbensstruktur är extremt känsliga för förändringar i luftfuktigheten och till och med ett drag från ett fönster kan räcka för att de ska spricka.

Textilier löper större risk att skadas vid hantering om de befinner sig under sin naturliga fuktnivå. Siden är särskilt utsatt, liksom utställningsföremål som innehåller hår. Ofta är dessa material uppspända över träskivor eller ramar, där fibrerna kan bli spröda eller gå sönder om deras rörelse begränsas.

Keramik, terrakotta och sten får sitt inre mineralinnehåll förändrat under fuktiga eller torra förhållanden. Salter som finns i materialet stiger upp till ytan när det är vått och kristalliseras sedan när det torkar. Detta kan leda till fläckar på ytan, pulverisering och flagnande.

Hur man använder luftbefuktaren

I många gallerier visas föremålen på väggarna, därför är förhållandena vid väggytan viktigare än i mitten av galleriet. I andra gallerier förvaras dock föremålen i slutna vitriner och det är dessa som måste kontrolleras, men i båda fallen måste miljön upprätthållas för att säkerställa besökarnas komfort. Varje galleri har sina egna unika krav, så allmänna specifikationer, konstruktioner och felaktigt val av kritiska anläggningskomponenter är ofta orsaken till problem.

Vid utformningen av ett befuktningssystem är stabiliteten i fuktighetsregleringen betydligt viktigare än den exakta nivån. Det vanligaste utformningsvillkoret är en relativ fuktighet på mellan 45–55 % RH med dagliga fluktuationer som hålls inom ±5 % RH.

Ventilation är avgörande för bibliotek, eftersom den säkerställer personalens och besökarnas hälsa samt minimerar risken för mögelbildning. Ökad ventilation ökar dock behovet av befuktning, särskilt på vintern, och eftersom papper är ett starkt hygroskopiskt material är luftfuktighetens stabilitet avgörande. Detta kan endast uppnås genom att välja rätt luftbefuktare för tillämpningen.

Som nämnts tidigare är stabiliteten det största problemet för museer. Inomhusmiljön i ett museum eller en konsthall utsätts för nästan konstanta förändringar i temperatur och luftfuktighet under alla timmar som besökare passerar genom dörrarna. Därför måste varje installerat befuktningssystem kunna reagera snabbt på en sänkning av luftfuktigheten, stängas av snabbt när luftfuktigheten ökar och kunna regleras från 0–100 % drift för att klara den noggranna kontroll som krävs.

Museer måste kontrollera miljön kring utställningsföremålen 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Kontinuerlig drift av luftbefuktningssystemet säkerställer god klimatkontroll och eliminerar plötsliga toppar och överdrivna fluktuationer i temperatur och relativ luftfuktighet. Av denna anledning måste luftbefuktarna vara tillförlitliga och inte alltför dyra i drift. Underhåll är också en viktig fråga, eftersom enheterna kommer att behöva underhållas ofta på grund av de långa drifttiderna. Allt som är kostsamt att underhålla blir snabbt mycket dyrt.

Museer och konstgallerier är ofta inrymda i gamla byggnader som saknar inbyggda kanalsystem för att cirkulera konditionerad luft. I moderna kontorsbyggnader tillförs fukt till luften via dessa kanaler, men utan dem måste fukten tillföras direkt till det rum där fuktregulatoren behövs.

Luftfuktighet kan tillföras på tre grundläggande sätt: genom att spruta en fin dimma, släppa ut ånga eller genom fördunstning från ett fuktat medium.

Den mest populära lösningen för befuktning av museer och konstgallerier är ångbefuktning. Där det krävs jämn reglering, tillförlitlighet och lågt underhållsbehov är resistiv ångbefuktning det lämpligaste valet.

En annan fördel med att använda denna typ av enhet är att många äldre byggnader saknar central ånggenereringsanläggning. Denna typ av enhet gör det möjligt att generera ånga lokalt och släppa ut den direkt i det rum som behöver den eller i en air conditioning-kanal om byggnaden är utrustad med sådan.

Där det inte finns möjlighet att installera eller driva en fast luftbefuktare används ofta mobila evaporativa luftbefuktare, vilket också ger flexibiliteten att flytta luftbefuktaren till mer känsliga områden vid behov. Dessa är vanligtvis utrustade med en fuktregulator (även kallad humidistat eller hygrostat) för att ge den nödvändiga kontrollnivån.

Erfarenhet

Det är inte bara viktigt att se till att din leverantör av luftbefuktare kan erbjuda ett komplett sortiment av luftbefuktare, utan också att de tillhandahåller fullständig kundservice. Alla luftbefuktare behöver regelbundet underhåll för att fungera effektivt och för att säkerställa hygienisk drift.

Condair uppfyller båda dessa krav och har omfattande erfarenhet av luftfuktning i museer, arkiv och konstgallerier:

• Windsor Castle
• Tate-gallerierna
• British Museum
• Royal Academy of Arts
• National Portrait Gallery
• Parlamentsbyggnaden
• National Maritime Museum
• Public Records Office i Kew
• Museum of Science & industri
• Space Science Museum

Condairs befuktningssystem används även i många mindre gallerier, museer, privata samlingar, herrgårdar och andra kulturarvsrelaterade platser i hela Storbritannien och Europa.

Om luftfuktighetsreglering är en viktig fråga för dig kan du alltså lita på den service som Condair erbjuder. För kostnadsfri expertrådgivning och en sakkunnig diskussion om dina behov av luftfuktighetsreglering, klicka här och skicka in formuläret så hör vi av oss.